†
Min syster har sökt mig under dagen när jag varit på jobbet. Flera gånger har hon ringt och skickat sms, men jag tänkte ändå inte att det var något särskilt som hänt. Det var det. Jag ringde när jag kommit ut ur porten. Hon berättade att vår kusin Jonas dött i natt. Jag blev riktigt chockad och är väldigt ledsen. Jag försöker ta in det. Jag bara gråter och har inställt allt jag skulle gjort. Jag ska försöka ta mig ut och gå på teater ikväll som vi planerat. Det är ju trots allt jag som har sällskapets alla biljetter. Jag vet att man kan dö när som helst vid vilken ålder som helst och att vi alla ska dö en dag. Men det är ändå ofattbart att Jonas inte längre finns. Till saken hör att vi inte har umgåtts på flera flera år. Detta gör det komplicerat och jag blir så ledsen och ond på mig själv över att jag aldrig tog tag i det. Sedan mina morföräldrar gick bort har släkten delats mellan deras två döttrar. Jag hyser inget som helst agg mot någon men vi umgås inte. Vilket, särskilt idag, känns oändligt sorgligt. Jag har faktiskt inte träffat Jonas som vuxen ens och därför är alla minnen mellan oss långt bort. Jag minns när jag var liten och vi alla träffades hemma hos mormor och morfar. Vi kusiner spelade kort i deras ljusblå soffa. Jag var yngst och fick hjälp av Jonas att inte förlora allt för stort. Jag har bara vaga minnen men jag sörjer med dem som stod honom närmare. Jag sörjer att inte jag stod honom närmare. Jag förstår inte varför världen är så orättvis. Det är inte rätt när unga människor dör. Det är inte rätt när föräldrar dör ifrån sina barn medan de är barn. Det är inte rätt när barn dör ifrån sina föräldrar.
Vila i frid kusin Jonas och hälsa mormor och morfar där uppe i himlen. ♥
