Vilken konsert det var. Jag hade lite ont i magen innan, fick lugna mig med ett glas rosé. Det var nog tur att jag var sysselsatt under dagen annars vet jag inte vad jag tagit mig till. Det var, som ni förstår, svårt att vänta. När Tommy kommer hem bestämmer vi oss för att inta en bit mat innan musikunderhållningen startar. Falafel på Lejontrappan i solen, kan det bli skönare?
Det spritter i kroppen på mig när vi är på väg mot Liseberg. Trots att vagnen är proppfull av folk och det är varmt och besvärligt ler jag och håller Tommys hand.
Det är mycket folk på plats i kön redan när vi kommer, men köandet rullar på rätt smidigt. Jag köper mig en Years of Refusal tröja och blir jättevarm(!) vilket resulterar i att den får bo i garderoben under konserten, men i natt har den tjänat fint som pyamas. ;-)
Efter lite lyssnande på opera drar förbandet Doll & the kicks igång. Det är charmigt, det är sött, det är hårt, det är känsla, ja, det är rätt bra faktiskt. Jag minns tillbaka på konserten 2004 i Scandinavium. Det här är bättre. Det är mindre, snällare folk och mer ös. Jag håller fokus, men kan inte hindra tårarna när jag ser Morrissey komma in på scenen. Jag vet inte vad det kommer ifrån, kanske är jag bara en blödig j*vel?
Jag minns dock den här konserten. Jag minns hur han har fin kontakt med oss i publiken, hur flickor svimmar, hur det är varmt och luktar illa men det inte gör någonting, hur han kränger av sig skjortan och kastar ut den och det utbryter tumult ett slag, hur det droppar svett, hur Tommy kramas, hur hockeykören sjunger, hur fin han är, hur självsäker han ser ut, hur basisten stylar, hur jag känner att gubbar är rätt coola ändå. Musikaliskt är mina höjdpunkter This Charming Man, Girlfriend in a Coma (grät en skvätt igen) och så klart Ask. Det spelades ju självklart mycket nytt, men för mig kommer alltid de gamla smiths dängorna sitta lite djupare än allt annat. Igår fick jag inte nog, konserten känndes allt för kort. Enligt klockan varade äventyret i ungefär två timmar och inte ett enda ölglas kastades. :-) Tack Göteborg, Tack Tommy, Tack Morrissey!
åh så kul med morrissey konsert. jag såg honom för flera år sedan när han spelade i stockholm. de gamla smiths sångerna har även för mig en speciell plats i mitt hjärta. :)
SvaraRadera